seriosahastryttare

Hejsan alla som ska börja läsa den här bloggen!
Jag heter Michelle och är en av dem som kommer driva den här bloggen. Jag bor i en by utanför Enköping. Just nu så har jag börjat på Gymnasiet så jag är alltså född 1995 och det betyder att jag är 16 år. Jag är sitter även med i USS, Ungdomssektionens Styrelse i min ridklubb Säfva. Att sitta med i USS är jätte roligt och det ger en många erfarenheter. Man kan väl kort sammanfatta mig som en glad, envis tjej med mycket vilja. Jag vill göra allt, om jag fick chansen att se hela världen så skulle jag göra det och om jag fick chansen att åka till ett land för att hjälpa människor skulle jag göra det. Jag vill att alla ska ha det bra, i allafall ska alla få känna sig speciella och omtyckta.


Ni som läser den här bloggen är antagligen intresserade av mitt stora intresse: Hästar.

Jag har ridit sen jag var en liten flicka och jag har alltid älskat det. Jag började att rida på Enköpings Ridklubb som liten men nu håller jag till på Säva Ridcenter och Säfva Ridklubb. Säva är en drömplats, alla hästar har det otroligt bra och det känns inte som en vanlig tråkig ridskola. Hästarna tas väl hand om och alla i stallet har en bra sammanhållning. Det är en trevlig stämmning när man kommer till stallet och det är så det ska vara för alla! Ridlärarna är bra utbildade och man kommer framåt i ridning, ta er en titt in på www.savaridcenter.se för att få veta mer.

När jag var 12 år fick jag min alldeles egna ponny, jag var inte en speciellt duktig ryttare utan red väl lite halv taskigt. Ponnyn jag fick hette Cherry, eller ja han heter fortfarande Cherry. Han var importerad från Tyskland bara en månad innan vi köpte honom. Cherry var en vallack på 13 år, alltså ett år äldre än mig, D-ponny korsning mellan Welsh, Arabiskt Fullblod och New Forest. Vi tog hem han direkt efter provridningen från försäljningsstallet och jag kan väl inte på stå att det var helt underbart. Han var på tok för svår för mig i början, kunde inte vara ensam i stallet, super stressad och väldigt snabb att rida på. jag grät i två veckor när jag hade fått honom och vi funderade på att lämna tillbaka honom, men det kunde vi ju inte göra. Han var ju alldeles för söt. Så vi behöll honom. Den ponnyn är ett under, han har lärt mig allt och jag är så glad att jag fick de fyra år jag fick med honom. Han har lärt mig allt som jag kan och har tagit mig från att vara en feg ridskole ryttare till en lite tuffare och mer självsäker tjej. Som ni kanske förstår så sålde jag honom nu i somras, vilket var ett väldigt tufft beslut. han har hamnat hos den bästa tänkbara familjen och lever ett liv i lyx. Jag kommer alltid att sakna honom och älska honom med hela mitt hjärta.

Så nu kanske ni undrar vad jag har gjort med ridningen nu, som ni kanske förstår så har jag nu blivit en Seriös Storhäst Ryttare. Vilket är mycket spännande! Jag är såkallad "fodervärd" (ett system som ridskolan har där man rider tre gånger i veckan på en speciell häst) på en super fin häst vid namn Armani.

Jag tänkte att jag skulle skriva mer om Armani i ett annat inlägg. Om ni vill veta mer så MÅSTE ni fråga, jag ska försöka svara på allt så bra som jag bara kan.

Tyvärr så har jag ingen bild på Armani på den här datorn men han ser ni ju på headern. Ska försöka fixa fram lite fler bilder på honom men så länge får ni en på lilla Cherry.

Cherry

/ Michelle, en seriös hästryttare.